Att börja om – det finns ingenting att frukta

Miguel
51 år.

Se interview med kunstneren

Blev konstaterad hiv positiv 1991.

Sa ja till att delta först för Lenas skull och det ändrades sedan till att jag gjorde det för min egen skull och utveckling.

Uppleva målning, våga måla för första gången, utbyta erfarenheter kring Hiv frågor och problematik.

Det är en del av min historia, min lärdom, om och under livet, upplevelser och reflektioner. Det är ett meddelande för att dela ut.

Sexualitet och Hiv hänger ihop.

Från början var jag mycket rädd, respekt för religion och familjen hade       denna bakom mig. Blev rädd för allt, skuld för allt, skam för det blev självdiskriminering många gånger. Jag var osynlig. Växte upp med att vilja att ha  lust. Lusten krockade med moralen. Att inpräntas i förbud fungerar inte! Konsekvensen blev annat.

Mitt verk visar två kroppar i rörelse. Från början ritade jag mig som två figurer – två män som lever i rörelse. Statist – olika positioner.

I vänstra sidan: Frestelsen. Vi blir frestade likt berättelsen om Adam och Eva. God frukt vill man äta men som Eva smakade. Oron växer mot höjden/uppåt.

Ånger blir till ångest. Det kan orsaka Straff (du är din egen domare).

Straff kan förvandla sig till sjukdom som orsakar smärta.

Sex – som bjuder på livet. Tolkar att det är farligt, något som ska undvikas och ger budskap att använd kondom.

Bilden, ett galler – en man bakom gallret utan armar, med krossat hjärta och utan hjärna. Trycker ner min bakgrund – vill inte prata om det eller komma ihåg. Min hiv-diagnos. Tvingad leva i celibat och på sanatorium. Det förflutna ligger bakom och kommer inte fram.

Högra sidan är min framtid. Rädslan från magen förvandlades och ut kom ballerinor som symboliserar olika former av lycka och glädje. Ballerina betyder nyttig, positiv sätt, framgång, lust, frihet, lever i luften och bland stjärnor.  Att leva i frihet, välfärd, acceptans. Det befriar mig.

Den högra sidan visas enkel – det behövs inte mer.

Sexualiteten, homosexualiteten, rädsla! Visa upp mig som jag är, utan rädsla, skam och skuld känslor. De tre känslorna leder till själv diskriminering.

Skulden orsakar självstraff och straffen producerar sjukdom. Sjukdomen är smärtsam.

Tavlan är mitt självporträtt, min inre sida. Acceptans och kärlek är viktiga för att börja om ett nytt liv: släppa av, befria sig, låt det befria, våga mer leva i fred.

Færdigheder

Indsendt den

22. august 2017

hjemmeside af media-now.dk